Martinus Laurentii CD

8 framsida

På släktforskardagarna i Östersund i augusti 2004 släppte MGF version 1 av Martinus Laurentii CD, med ättlingar till kyrkoherden i Torp, Medelpad.

CD:n innehpåller 13522 ättlingar till Martinus Laurentii och totalt så finns det 18360 personer på skivan från ca 1525-1961. Skivan innehåller också den stora Huss-släkten.

MGF är medveten om att alla ättlingar till Martinus Laurentii inte finns på skivan och tar gärna emot nya ättlingar, så att vi kan lägga till dem på version 2 av skivan.

Maila in nya ättlingar eller fel du hittar till
Karl-Ingvar Ångström

Priset för CD:n är
200 kronor för medlemmar och
250 kronor för icke medlemmar
(portokostnad  tillkommer, 25 kr inom Sverige)

Gör din beställning till Mari-Anne Bergström eller passa på att köpa skivan
på något av föreningens arrangemang.

Text från omslaget:

Martinus Laurentii ättlingar

Denna innehåller i första hand    ättlingarna till Martinus Laurentii, kyrkoherde i Torp 1563-1610. Då    Martinus dotterdotter Märta Stigzelia var gift med den som anses vara    Huss-släktens stamfar, Erik Nilsson Huss så innehåller skivan också    delar av denna släkt.

En sonson till Erik Nilsson Huss hette    Johan Huss och denne var gift med Anna Lambert. Anna var syster till    sjörövaren och plantageägaren Jonas Lambert från Umeå. Mycket intresse    har ägnats åt arvtagarna till denne upphovsman till de lambertska    milliarderna.

Underlaget är sammanställt från olika    källor. I grunden ligger Thord Bylunds släktdatabas. Denna har    kompletterats med uppgifter från olika forskare, bl.a. från Tony Jonsson i    Älandsbro. Vi har också fått tillgång till släktföreningen Huss    släktregister.

MGF är medvetet om att det finns stora    luckor bland ättlingarna på skivan. Vi planerar därför att ge ut en ny    skiva om ett par år, varför vi skulle vilja få uppgifter om personer som    fattas.

Man kan gott säga att alla med någon    härstamning från västra Medelpad är släkt på minst en linje med    Martinus. Observera att vi på grund av sekretesshänsyn inte tagit med    personer som är födda efter 1934, om inte dessa ingår i syskonskara där    äldsta syskonet är fött före detta år.

Martinus Laurentii

Enligt Bygdéns Härnösands stifts    herdaminne kom ML antagligen från Hälsingland. Senare forskningar har    visat att han var son till Lars Mårtensson i Njurunda (Y). Med anledning av    kriget mot Danmark-Norge som utbröt 1563, rapporterar Hälsinglandsfogden    Mats Mickelsson i brev 28 augusti 1563 till kung Eriks beryktade prokurator,    Göran Persson, att han tagit del av den skrivelse, som kyrkoprästen i    Torp, Mårten Larsson utfärdat till sina grannar, innehållande de    underrättelser denne erhållit av prästerna i Jämtland om, att ”2000    jutar och ändå flere nalkades i avsikt att bränna och härja”.

Själv blev kyrkoherden så svårt    betungad med inkvarteringar, då de svenska trupperna drog upp till    Jämtland. Därför fann den kunglige krigsöversten Claudius (Collart)    Gallus sig föranlåten att befria honom från den gärd till krigsfolkets    behov som han liksom andra präster bort utgöra, belöpande sig i fetalier    till 10 pund 1 fjärding (brev dat. Torp 5 februari 1564).

Jämte övriga Medelpadspastorer avgav    herr Martinus i Torp trohetsförsäkran åt kung Johan III på landstinget i    Njurunda 3 november 1568. Genom kungl. brev 6 april 1569 erhöll herr    Mårten ½ pundläst spannmål (6 pund) i vederlag för en socken, som han    mist (Haverö) och är lagd under Hogdals prästegäll i Hälsingland.

Till Älvsborgs lösen 1571 utgav han 40    mark 6 öre, utgörande 1/10 av värdet på hans lösegendom, som angavs    vara: silver 60 lod, koppar 2 pund, kor 10, får 9, svin 5, ungnöt 4,    getter 3, bock 1, 1 häst för 10 mark, 1 sto för 4 mark.

I brev 17 februari 1572 till kungl.    kamreraren Peder Håkansson vilken kyrkoherden kallar ”sin    scholebroder”, omtalar han att under hans antecessors tid avgick    Haverö från Torps pastorat. Själv hade han beflitat sig att få det under    Torp igen, men som kung Erik ej ville rygga sin salig faders brev, förunte    han honom en halvpundläst.

Ej länge sedan hade detta vederlag blivit    återkallat, och nu beder han, att Peder Håkansson må förfordra hans    ärende att återfå detta vederlag, eftersom han under krigsoroligheterna    haft stor gästning av kungens krigsfolk, såsom herr Hans Kyle, Jesper    Larsson, Johan Siggesson, herr Knut Soop och Mats Torne, Claudius Gallus    m.fl. För besväret ville han skänka brevmottagaren ett gott björnskinn.    (Orig. i Medelpads handl. 1585).

Genom kung Johans brev 4 mars 1585    återfick kyrkoherden vederlagsspannmålen, vilken då liksom förut skulle    utgå med 6 pund. Han underskrev 16 februari 1577 liturgiens antagande, 1593    Uppsala mötes beslut, prästerskapets försäkran 19 februari 1594 och    riksdagsbeslutet i Uppsala 23 februari samma år samt Söderköpings    riksdagsbeslut 22 oktober 1595.

ML torde ha dött 1610, ty följande års    tiondelängd är bevittnad av efterträdaren. Kyrkoherden var ägare till    flera hemman och Medelpads dombok för år 1618 meddelar åtskilligt om    arvskiftet mellan barnen.”Salige herr Mårten hade i sin livstid med    sin hustrus samtycke ärnat sin yngste son Lars Vikegården efter sin död,    den andre sonen Michael försörjde han med giftermål och ett gillt hemman    i Ö i Borgsjö socken, de övriga två sönerna, som till prästämbete    komne voro, skulle icke hindra dem, utan taga sina arvsparter i Gästa (Njurunda)    och Fränsta (Torp) jämte de sex systrarna”.

Men sedan herr Mårten död var, gillades    icke hans vilja, utan barnen fick genom lottning sina arvsparter jord i de    olika fastigheterna. Med syskonens samtycke hade Lars köpt den del i    Fränstahemmanet, som fallit på systern Britas lott, och ville nu ge den    åt brodern Mikael i utbyte mot hans part i Viken för att få hela detta    hemman i egen hand. Då de icke kunde sämjas, hänsköt Lars saken till    rätten, som resolverade, att jordbytet skulle ske. Denna dom förutan gav    Lars sin broder Mikael 15 daler penningar i god vilja, och uti goda mäns    närvaro lovade de med brev och sigill vara väl förlikta och åtskiljda,    ”thet iagh fruchter Michil ey vill hålla med sit lösachtige sinne”,    har domaren tillagt.”

G. m. Elisabeth Karlsdotter, Barn: Abraham,    faderns efterträdare som kyrkoherde; Mikael, hemmansägare i Ö,    Borgsjö (Y); Brita, g m Peder Jönsson i Hov, Hackås (Z); Katarina,    g m kyrkoherden Petrus Joannis i Njurunda (Y); Elisabet, g m    kyrkoherden Matthias Helgonis i Njurunda (Y); Barbro; Isak Clarman,    kyrkoherde i Hälsingtuna (X), d. 1653; Lars, yngste son,    hemmansägare i Viken, Torp (Y); dessutom 2 döttrar.

Huss-släkten: Den förste hussen var Erik    Nilsson eller Ericus Nicolai Huss som enligt Härnösands stifts herdaminne    var född 1590 i Hässjö och son av bonden Nils Ersson i Hussjö och Tekla    Nilsdotter. Han inskrevs såsom student vid Uppsala universitet 22 mars    1614, prästvigd 1617, bebodde från 1620-talets början eget hemman i    Vränsta på Alnön och tjänstgjorde antagligen där som extra komminister    samt blev 1637 komminister i Selånger och Sundsvall. Den kände    arkivlektorn vid Landsarkivet i Härnösand, Thord Bylund är tveksam till    om Erik Nilsson kom från Hässjö. Han säger så här: ”Hemsö-adelns    stamfar Daniel Ersson i Utanö hade en son Olof Danielsson som blev gift    till Grillom i Boteå. Dennes son Jonas Olai Hussius blev apologist vid    Härnösands trivialskola under andra hälften av 1600-talet. Dennes sonson    var bokhållare vid Gålsjö bruk i början av 1700-talet och hade i sin tur    en son Olof Huss som blev ryttare vid Jämtlands regemente, bosatt i    Brunflo. Denne var samtida med en namne tillhörande klockaregrenen av    Huss-släkten från Torp, vilken också var militär men bosatt på    Frösön. Den gamla kyrkbyn i Högsjö gick tidigare under namnet Huse. Det    verkar lika långsökt som Nils Ersson och hans Tekla i Hussjö by, ett    äkta par som Algot Hellbom inte kunnat belägga”.